Länge leve Congalonga!

När Max Bygrave steppade in på redaktionen i måndags förmiddag visste vi att denna vecka inte skulle bli som vilken vecka som helst. Denna man, som under de senaste tio åren ägnat sig åt att kasta dartpilar på små försvarslösa möss, hade läst på vår blogg att det fanns möjlighet för gamla avdankade artister (som han själv) att få en anda chans hos Backyard Records. Max, som har gjort lika mycket för rosa volangskjortor som Gandhi för indisk popmusik (typ..inget?/red anm), var helt eld och lågor och målade med stora ord och yviga gester upp en framgångssaga utan dess like, där han själv var prinsen på den vita springaren. Vi var inte lika exalterade, men visst, vi ger honom chansen och ger därför ut hans ”Congalongamax, volym 10″ på vår label.

Som en extra bonus får du som beställer skivan genom oss välja en av nedanstående skivor som sommarpresent.

Stanley Johnson Orchestra - Have harp, can't travel

Jorgen Ingmann - Apache

ET - Best friends

Fireballet – fem män i pastelltrikåer

”Oh, fifaan dom inte såg rålig ot, dj*vla fjollakläder! (skratt)”. Det var vår lokalvårdare Ahmeds första ord när han såg bilden av dessa fjollor när han tömde papperskorgen vid redaktörns skrivbord. Vi kan inte annat än att hålla med. Fem män i tajta trikåer och balettkjolar, kan det vara nåt det? Vi undrar fortfarande varför vi gick med på deras vädjan om att släppa deras rent ut sagt frånstötande platta på vårt vid detta laget smått klassiska skivbolag.

Plattan skall i alla fall ut. Om vi behöver gå i terapi senare för att bearbeta traumat efter det beslutet återstår att se.

Plattan (”Two, two”) blev en ren besvikelse när den kom 1976 och det var ingen tvekan om att gruppen spelade på sista versen i och med den. Vi ger inga garantier att den överhuvudtaget skall ha några framgångar nu heller. (bara så att ni vet/reds anm)

Jim, Bryan och de andra i gruppen tog detta besked med jämnmod. De är hursomhelst mest intresserade av att sitta och trycka i sig transfetter nuförtiden, så någon mer balett kommer det inte att bli frågan om.

Veckans skivsläpp – Den sjungande dvärgen

"Vi fick tillslut Mr Mason att prioritera rätt"

Aldrig har en dvärg varit gladare än då vi kontaktade Mr Lowell Mason och berättade att vi tänkte ge ut hans gamla platinaskiva ”SING FOR GOD AND COUNTRY” på vårt skivbolag Backyard Records.

Vi har dock valt att göra en blygsam justering av titeln på vaxet vilket inte direkt mottogs med glädje från den lille hoben. Vi fick muta honom lite och lova att vi skulle ge ut hans skiva på hederliga gamla kasettband dessutom.

Nu är det först till kvarn (skivbutiken) som gäller. De första 100 som köper skivan får en bonusskiva på köpet: ”Strip Tease MUSICAL” med Waldemiro Lemke, Sua orquestra e córo.

"Wow! De har verkligen tänkt på allt"

Jodel Peppi vs Disco Rick

Det joddlande geniet från alperna är tillbaka på denna sida 2000-talet!  Jodel Peppi har aldrig förlikat sig med tanken på att själv är bäste dräng. Han känner sig som en som bär tyrolerhatt i en värld där alla andra bär fes, men har aldrig gett upp hoppet om att räddningen finns där ute. Med nyinfettade lederhosen tar han upp kampen mot alla världens post grunge band.

Lika snäll som Jodel Peppi ser ut ser också Disco Rick hotfull ut. Om det kan hjälpa honom att sälja skivor så inte oss emot. Han kanske har bättre koll än oss på vad ungdomen av idag tycker om, trots att han under de senaste två decennierna inte har gjort mycket annat än att dricka belgisk öl och kolla på chick-flicks. Vi valde att ge honom en andra chans för att han trots allt ser så ”disco” ut (plus att hans manager ringde och hotade med ett lägga ett blodigt hästhuvud i vårt fikarum/red. anm.). ”The negros back” är det åttonde i hans ”The Negro Suite” och med detta vill han förmedla en känsla mer än en ståndpunkt.

Franklyn Ajaye – Don’t smoke dope, fry your hair

Mannen, myten, minisken

Den alltid lika ”lovande” killen från Bronx som för några år sedan (typ 23 år/red. anm.) släppte den ultimata James Brown imitationen med titeln ”Rök inte stimulantia, stek ditt hår”, är tillbaka bakom skivdiskarna med en rykande release direkt från CD-pressarna. Samma sprakande omslag har valts denna gång och en lika dumflinande Mr Ajaye pryder konvolutet. Lika bra att ni stressar ner till närmaste skivbutik för upplagan på 100 LP-skivor lär gå åt direkt. Ja, ni läste rätt. Vi har valt att pressa denna release på LP-media precis som förra gången så vill ni slippa statiskt knaster och brus så bör ni nog tänka en eller två gånger innan ni köper skivan. 12 öre av varje såld skiva går till Chuck Norris tårtfond.

Backyard Records – nya tider, nya strider

Bakgården AB har aldrig varit kända för att gå med strömmen (eller att gå med vinst) och nu har vi gjort det igen.

Bakgårdens splitter nya skivbolag (record label) ”Backyard Records” lanserades med pompa och ståt under eftermiddagskaffet här på redaktionen. Vi firade med Chuck Norris-tårta och vår VD sköt av några påsksmällare. Det rådde allmän festyra.

Syftet med skivbolaget är att ge artister som kommit lite i skymundan en andra chans, en fräsch start. Vi kommer att plocka fram en rad vax som tidigare varit släppta under andra labels och göra nyreleaser under vår nystartade ”etikett”.

Demonproducenterna Oklahoma Dandruff och Jan-Ove Svensk har fått hjälp av Slim Phatts och Fatso Smalls, Scat-undret från -95, för att göra rent hus på toplistorna och bereda väg för våra nya skivsläpp. Gissa om det kommer att blixtra och dundra.

Duon Dandruff/Svensk under sin storhetstid

Oklahoma Dandruff, som under 80-talet var Milli Vanillis största stöttepelare och fullkomligen andades framgång, är en av våra starka män bakom mixerbordet. Han hade en rad gigantiska hits under slutet av 70-talet, gjorde en julskiva 1982 tillsammans med Kenny G, tittade för ”djupt i glöggen” på julfesten och sen gick allt åt skogen. Men nu är han tillbaka igen. Mer på G än någonsin säger han.

Jan-Ove Svensk har haft sinne för detta med musik hela livet, men musikkarriären tog fart på riktigt först när han beställde en Cort MM från Hobbex 1986. Han har skrivit tonvis med eget material och producerat storheter som The Howling Cinderellas och har även remastrat monsterhiten Jöns Hamlet och Ronny Waldemar – The tuba sessions.

Backyard Records har äran att presentera de två första skivsläppen

Captain Sky – Concerned Party No 1
He’s bad. He’s black and he’s back! Tystnaden blev total 4 månader efter skivsläppet förra gången. Man nu är han tillbaka igen under Bakgårdens egen label. Trots att typsnittet är gräsligt och kläderna han bär helt förkastliga så sägs det att han musik är bra. Vi har själva inte lyssnat på den. En blandning av hot fudge och rosa sockervadd och det tilltalar oss.

Herrens vägar äro outgrundliga. Kvartetten från Iowa som fick en lite dålig start i mitten av 1970-talet får nu en ny chans i en upphotted version av skivan som vi har valt att komplettera med undertiteln ”Gettin’ jiggy with it” och som gjorts om till stereo från den ursprungliga monoversionen. Ett fräscht trip-pop beat är numera en genomgående röd tråd som genomsyrar plattan.